SeperationsÅngerst...

Jag måste ha seperationsÅngerst... Jag gråter alltid när någon måste lämna något eller när Någon träffas efter en väldigt lång period, Jag tänker alltid att det kunde varit jag som var i den situationen. 
exempel...
Jag fick värkligen pressa tillbaks tårarna på Tyskan när vår tyskalärare visade en liten film när gruvarbetarna äntligen fick träffa sin familj i gen, även om några tårar slank förbi :P 

När jag kollade på reprisavsnittet av idol i dag som jag inte följer alls och När en tjej åkte ut kom tårarna, jag tyckte så synd om dem två kompisar som stod där och en skulle bort, Hur dåligt mår man inte när det är antingen stannar du eller din kompis? You can´t eat the cake and still keep I´t.


Hahaha men jag grät inte när mamma visade mig en video på youtube där barn bäbisar! blev slagna av deras föräldrar.. Hur hemskt är inte det? Men jag tror att det är för det är så avlägset för mig så det finns inte att någon kan göra så ,förlädrarna slå sina små små små oskyldiga barn :( 
Sorgligt...

Men nu ska jag börja läsa boken Women Food and Good,som kom med posten i morse :) Hoppas den hjälper mig att förstå kvinnors relation till mat.


Puss Ha en bra söndag ! :) 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0