fuck ...
Ni vet de gångerna man bara vill försvinna någonstans, man vet inte var eller hur. man vill inte försvinna dit man är ensam men ändå så vill man vara ensam. man är bara som en liten miss placerad plutt i en värld full av miljontals pluttar i ett enorm universum som alldrig tar slut... man är den fetaste fulaste mest misslyckade lilla plutten , man är den man värkligen inte vill vara. man vet inte hur man blivt plutten eller vadför man agerar eller tänker som man gör man är bara instängd i något som inte värkligen inte känns som sig själv. man känner sig extremt orättvist behandlad och man vet fan heller vad man ska ta sig till...
Och så går man in i en mat affär , när man närmar sig kassan så är det choklad och en massa godis överallt, man intalar sig själv att man är super sugen på en liten choklad bit och att man ska köpa en när man i själva värklet inte är sugen alls utan bara vi ha för att det är förbjudet. man känner sig helt jälva instängd, eller som det hade hoppat in någon annan i ens kropp och puttat undan dej i ett litet hörn någon stans. medvetet om att man kan göra allt men ändå inget , man intalar sig att man känner sig jätte glad över den lilla choklad biten och att när man äter den på vägen hem så smakar den ljuvligt och man känner varrända liten njutning, när man i själva verket inte tycker den smakar gott alls utan till och med äcklig. och sedan mår man illa efter den när man i själva verket ignonerar illamåendet för att man ska ju tycka det är gott? eller hur? vad för tycker man inte det är gott... man borde ju vara glad men det känns som något är fel , man är inte som alla andra , vad fan vad för äter man inte choklad biten utav njutning utan det känns som man tvingar i sig sparris och försöker värkligen ge sig själv fettma, som det är det hösta målet och man tvingar sig ut ur rätt tanke banor. DÅ blir man jävligt rädd för sig själv.
Och så går man in i en mat affär , när man närmar sig kassan så är det choklad och en massa godis överallt, man intalar sig själv att man är super sugen på en liten choklad bit och att man ska köpa en när man i själva värklet inte är sugen alls utan bara vi ha för att det är förbjudet. man känner sig helt jälva instängd, eller som det hade hoppat in någon annan i ens kropp och puttat undan dej i ett litet hörn någon stans. medvetet om att man kan göra allt men ändå inget , man intalar sig att man känner sig jätte glad över den lilla choklad biten och att när man äter den på vägen hem så smakar den ljuvligt och man känner varrända liten njutning, när man i själva verket inte tycker den smakar gott alls utan till och med äcklig. och sedan mår man illa efter den när man i själva verket ignonerar illamåendet för att man ska ju tycka det är gott? eller hur? vad för tycker man inte det är gott... man borde ju vara glad men det känns som något är fel , man är inte som alla andra , vad fan vad för äter man inte choklad biten utav njutning utan det känns som man tvingar i sig sparris och försöker värkligen ge sig själv fettma, som det är det hösta målet och man tvingar sig ut ur rätt tanke banor. DÅ blir man jävligt rädd för sig själv.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Var inte rädd för dig själv. Alla människor känner så någon gång. Du behöver inte må dåligt för att något av det du skrev. Vi kanske alla är pluttar, men vi är allihopa det tillsammans. Och man får ju inte fettma av att äta en chockladbit lite då och då, eller hur. ;)
Jag vet inte varför du känner dig missbehandlad men jag vet att du inte är missplacerad och du är inte den fulaste eller fetaste. Du ska vara glad för den du är och för hur du ser ut för vet du vad, du är INTE tjock. Jag vet att mina ord kanske inte är till någon stor hjälp för dig. Men jag hoppas att du i alla fall förstår vad jag menar och mest av allt önskar jag att du slutade tänka så. För du är värd mer än så.
Trackback
